Min berättelse

Rasmus Kujala: ”På diskussionsforumet för unga änkor frågade jag om man faktiskt kan klara av detta”

En sällsynt form av cancer tog Rasmus fru ifrån honom för sju år sedan och lämnade honom ensam med två små barn och en enormt stor sorg. Hur kan man överleva en så förkrossande sorg?

”För det första är sorgen inte något arbete som man bara ska göra klart”, säger Rasmus Kujala då han börjar berätta. ”Sorgen är lite som havets vågor – plötsligt slår de bara till. Exempelvis just nu slår vågorna mot stranden, när jag berättar om Päivi. Men sådan är sorgen”.

Till en början fanns Rasmus sorg överallt. Det kändes som om han inte ens klarade av att köra bil. ”I den värsta fasen av min sorg gick jag in på ett diskussionsforum för unga änkor och frågade om man faktiskt kan klara av detta. Någon svarade att sorgen inte kändes så tung längre efter tre år”, minns Rasmus.

”Det svaret gav mig lite hopp och jag beslutade att jag faktiskt kan klara av detta, eftersom någon annan också klarat det. Jag fokuserade alla mina krafter på just den tanken. Efter ett år kände jag mig lite lättare till mods och mina fysiska symptom försvann. Alla stora familjefester hade jag varit med om och dem hade jag också klarat av. Då skedde en klar förändring.”

Det hjälpte med konstruktiv och kärleksfull respons

Att vara ensamstående förälder till två barn under skolåldern kändes först skrämmande. Som yrkesmusiker hade Rasmus tillbringat hundratals dagar på vägarna varje år. Plötsligt hade han ansvaret för precis allt.

”I synnerhet vintern och ruljangsen med varma kläder var jag rädd för. Jag tänkte att om jag klarar av den första vintern, klarar jag garanterat av vad som helst. Det var underbart att tanterna på dagiset också tog hänsyn till vår situation. Dessutom säger de nog till, om barnen behöver tjockare handskar om vintern”, säger Rasmus med ett skratt.

”Till all lycka tycker jag inte att det känns svårt att ta emot konstruktiv och kärleksfull respons av kvinnor. Kanske det är anledningen till att jag klarat mig. Jag kan medge för mig själv att jag inte räcker till. Jag har inga problem med att ringa min syster och säga till henne att nu klarar jag helt enkelt inte det här.”

Mörkret tog inte över

En vacker dag då Rasmus var på stranden med barnen kände han sig inte längre gråtfärdig. ”Mörkret tog inte över”, säger Rasmus med ett brett leende.

Sedan började en fas när Rasmus bad om hjälp av Päivi då han skulle fatta något beslut. ”Det kändes som om Päivi satt på min axel och med ett leende berättade vad jag borde göra. I det skedet började Päivi leva inuti mig, glad och frisk. Tack vare henne fattar jag bättre beslut”, medger Rasmus.

”Så är det, delad sorg blir hälften så stor och delad lycka blir dubbelt så stor”

Delad sorg blir hälften så stor

I Rasmus familj pratar man öppet om allting, även om döden och sorgen. ”Det har varit nyttigt för hela vår familj att prata om det här ämnet. Eller vad tycker du, Beata, hur har sorgen känts för dig?” frågar Rasmus och tittar på sin dotter, som sitter bredvid honom.

”När jag känner mig sorgsen och behöver tröst – ja, då tar pappa mig i famnen och kramar mig hårt. Pappa säger att han tycker om mig jättemycket och att det är trist att mamma dog”, berättar Beata om sina egna upplevelser.
”Så är det, delad sorg blir hälften så stor och delad lycka blir dubbelt så stor”, tillägger Rasmus.

Livet ler igen

I Rasmus familj ser livet bra ut just nu. Rasmus lever i ett nytt parförhållande och har slutat arbeta som kock, eftersom det ledde till att han blev utbränd. ”Efter det försökte jag hitta tillbaka till mig själv i ett och ett halvt års tid. Det kändes som en lättnad då jag fick börja studera”, säger Rasmus glatt. Han studerar nu på heltid och tar sin socionomexamen under sommaren.

Rasmus är glad att han insåg att han inte längre ska arbeta som musiker eller kock. ”På något sätt har jag alltid tänkt att saker och ting har en mening.”

Filo går nu i andra klass och Beata går redan i fjärde klass. Filo är intresserad av fotboll och Beata av ridning. ”Utförsåk är en extrem grej som hela vår familj gillar riktigt starkt. Där åker vi över alla möjliga ramper och hopp”, berättar Rasmus då han minns tillbaka på deras gemensamma semesterresa förra vintern.

I början saknade Rasmus själv kamratstöd och hjälp i synnerhet med praktiska ting, så som att leta efter stödtjänster. Men nu vill Rasmus erbjuda kamratstöd även till andra som behöver det. ”Ofta då jag har varit med om någon intervju och berättat om mina egna upplevelser, har jag efteråt kontaktats av flera unga barnfamiljer som går igenom liknande situationer. Med dem har jag sedan pratat och gett dem kamratstöd.”

Man måste våga ta språnget ut i tomma intet

Den tid som Rasmus fick tillbringa med Päivi får honom att känna tacksamhet. ”Jag fick äran att gå vid hennes sida och göra två barn tillsammans med henne”, säger han.
”Päivis död lärde mig också att saker och ting måste göras nu. Bara en enda dag är redan för mycket om du håller på med saker som inte är bra för dig. Det jag lärt mig är att om man velar för länge, fastnar man bara i det träsket. Man måste våga ta språnget ut i tomma intet. Just do it”, säger Rasmus uppmuntrande.
”Det svåraste är bara att veta vad man vill. Då man väl vet det så är det bara att sätta den ena foten framför den andra och gå vidare – eller hur?”

Tiden med covid-19-pandemin har påverkat människor på olika sätt. Många saknar säkert redan glädje, hopp och samvaro. I synnerhet de cancerdrabbade och deras närmaste kan känna sig ännu mer rädda och osäkra. Rasmus uppmanar oss alla att köpa blommor till våra närmaste, eftersom blommor alltid ger oss glädje. Beata menar att husdjur och att klappa dem är vad man blir glad av. ”Jag hoppas att alla skulle kunna se ljuset och livet mitt i döden. Även mitt i covid-19 eller cancern finns det liv”, säger Rasmus avslutningsvis.

 

Text: Anu Koikkalainen
Bilder: Jaakko Lukumaa


Beställ nyhetsbrevet

Berör cancern dig på något sätt? I vårt nyhetsbrev får du läsa rörande historier om livet med cancer, aktuell information om cancerforskning och om våra kampanjer till förmån för de cancerdrabbade. Nyhetsbrevet är på finska.

Beställ nyhetsbrevet

Cancerstiftelsen är en del av Cancerorganisationerna. Organisationernas mål är att säkerställa att alla får leva ett gott liv utan cancer eller trots cancern.  Med Cancerorganisationerna avses en helhet där Cancerföreningen i Finland och Cancerstiftelsen ingår.


Välj ditt sätt att stöda

Varje donation är viktig för att vi ska övervinna cancer.

Vårt mål är att leva i ett land där ingen dör i cancer. Din roll är viktig när det gäller att uppnå målet. Cancerstiftelsen, som verkar med hjälp av donationer, är lika stark som dess stödtrupper.