Genom screeningar förebyggs dödsfall i cancer

Screeningar av livmoderhalscancer inleddes i Finland redan på 1960-talet, medan screeningar av bröstcancer kom igång på 1980-talet. Genom screeningar har man kunnat minska antalet nya fall av livmoderhalscancer och därmed sammanhängande dödlighet med cirka 80 %. Numera finns det en ökad risk för att personer som är äldre än 60 år dör i livmoderhalscancer. Detta försöker man nu åtgärda genom att utvidga screeningarna till personer som är 65 år gamla.

Genom cancerscreening försöker man hitta cancerfallen i ett förstadium eller i ett tidigt skede. På detta sätt kan behandlingstiden för cancer blir kortare, samtidigt som behovet av krävande vård minskar och behandlingsresultaten blir bättre. Huvudsyftet med screeningarna är att minska cancerdödligheten.

Landsomfattande screening av livmoderhalscancer inleddes år 1963, och screeningen av bröstcancer inleddes år 1987. Från början av år 2022 är avsikten att ta i bruk ett landsomfattande screeningprogram för tarmcancer. Finlands Cancerregister har spelat en central roll i arbetet med att starta upp screeningarna. 

Vad avses med screening?

”Med cancerscreening avses systematiska undersökningar för att upptäcka cancerns förstadier och cancer i ett tidigt skede hos befolkningen. Screeningen är inriktad på hela befolkningen, alltså inte på enskilda patienter eller på dem som har symptom, utan på en större grupp. Avsikten är att kunna upptäcka cancersjukdomar i ett tidigt stadium med en god prognos. Huvudsyftet med screeningen är att minska dödligheten i den cancersjukdom som är föremål för screeningen”, säger Tytti Sarkeala, som är chef för screeningen vid Finlands Cancerregister.

”Även i fråga om sådana cancerformer som går igenom olika förstadier är syftet att minska cancerincidensen. Ett exempel på detta är livmoderhalscancern. Om förstadierna upptäcks i samband med cancerscreeningen, kan man förhindra uppkomsten av själva cancersjukdomen. Bröstcancer har inga förstadier, vilket innebär att man vid bröstcancerscreening letar efter cancerns tidiga stadier. På detta sätt upptäcks cancern tidigare än vad den annars skulle upptäckas, samtidigt som prognosen är bättre och behandlingarna lättare”, säger Sarkeala.

Enligt hälsovårdslagen och statsrådets förordning om screening fastställs att kommunerna ska anordna screeningar för att förebygga livmoderhalscancer hos kvinnor i åldern 30–60 år med fem års intervaller och bröstcancerscreening för kvinnor i åldern 50–69 år med två års intervaller. Från början av nästa år utvidgas screeningen av livmoderhalscancer till 65-åringar. Tidigare har man genom slumpmässigt urval kallat in män och kvinnor i åldern 60–69 år till screening av tarmcancer med två års intervaller i de kommuner som har varit villiga att delta i forskningsprogrammet. Från början av nästa år inleds ett landsomfattande screeningprogram för tarmcancer.

Screeningförfarandet börjar med kallelsen

”Screeningen är inte bara ett test, utan en kedja av åtgärder som börjar med att kallelserna skickas ut. De som deltar i förfarandet får vara med om ett test. Detta test analyseras och därefter sänds svaren till screeningdeltagarna. Vid behov skickas vederbörande vidare till ytterligare undersökningar.”

Vid screeningen av cancer i livmoderhalsen utförs ett Papa-prov eller ett HPV-test antingen i samband med en gynekologisk undersökning eller på ett laboratorium. På grundval av resultaten kan deltagaren vid behov skickas vidare till ytterligare undersökningar, till exempel kolposkopi, dvs. en undersökning av livmodermunnen, och i samband med den kan ett vävnadsprov tas. Vävnadsförändringar med koppling till cancerns förstadier kan behandlas genom en elektrokirurgisk excisionsprocedur, där den skadade vävnaden eller tumören avlägsnas. Om man i samband med vävnadsprovet hittar vävnadsförändringar som har koppling till cancerns förstadier, är det viktigt att behandla sådana förändringar, eftersom risken för livmoderhalscancer annars ökar.

Med cirka två års intervaller kallas kvinnor i åldern 50–69 år till screening av bröstcancer, dvs. mammografi. I screeningen deltar över 80 procent av de kvinnor som fått en kallelse. Mindre än 3 procent av screeningdeltagarna kallas till ytterligare undersökningar med ultraljudsundersökning och nålbiopsi, dvs. vävnadsprov, och bröstcancer upptäcks hos cirka 20 procent av dessa personer.

Lönt att delta i screeningen

Dödligheten i livmoderhalscancer har minskat med 80 % efter att screeningarna inleddes år 1987. ”Effekten har verkligen varit dramatisk, och dödligheten har rasat”, säger Sarkeala, som är chef för screeningen.

”Nästan 40 % av fallen med bröstcancer upptäcks vid screeningen, och på detta sätt undviks 100 dödsfall i bröstcancer årligen”, berättar hon. Även dödligheten i bröstcancer har minskat. Hos dem som deltagit i screeningar har dödligheten i bröstcancer minskat med 30–40 %.

Deltagandet i screeningar ligger på en god nivå i Finland. I screeningar av bröstcancer deltar 82–83 % av dem som fått en kallelse och i screeningar av livmoderhalscancer deltar cirka 70 % av dem som fått en kallelse.

Nästa år inleds en landsomfattande screening av tarmcancer. Detta har redan tidigare drivits som ett pilotprojekt i flera kommuner. ”Finlands Cancerregister har tagit initiativet till att inleda screeningar av tarmcancer”, berättar Sarkeala.

”Testet för screening av tarmcancer är ett immunokemiskt test som är enkelt att utföra hemma. Materialet skickas hem per post, och i brevet finns ett provrör. I samband med toalettbesök tas ett avföringsprov, som läggs i provröret, och provröret returneras per post för undersökningar. Vid behov kallar vi sedan den berörda personen till ytterligare undersökningar”, berättar Sarkeala för att beskriva förfarandet.

Text: Carita Päivänen