Rynkorna i vårt ansikte står för den tid vi fått som gåva

Susanna Juntunen, 33, som är känd från tävlingen Miss Finland, fick förra hösten ett telefonsamtal som hon inte hade kunnat vänta sig. Hon stirrade ut genom köksfönstret och begrep inte det hon hörde. Då hennes man såg hur hon reagerade, anade han att något allvarligt höll på att ske.

Susanna hade cancer i livmoderhalsen.

Denna kunskap gjorde att vardagen i barnfamiljen krossades i tusen bitar, och samtidigt krossades också illusionen om att livet varar för evigt. Men det kom också som en chock för Susanna på andra sätt: ”Under hela mitt liv har jag gjort allt jag kan för att hållas frisk och få leva så länge som möjligt. Jag har idrottat hela mitt liv och trodde att jag kände på mig om något var fel med min kropp. Jag hade inga symptom alls och kunde därför inte tänka mig att jag skulle ha cancer.”

Det uppriktiga löftet på klipporna

Efter denna nyhet förde paret Juntunen sin lilla son till pojkens mormor, som tog hand om honom medan föräldrarna åkte iväg på en biltur. I bilen satt ett tystlåtet par som till slut satte sig uppe på en klippa för att diskutera om den allvarliga nyheten och spelreglerna för deras nya livssituation.

I det grå och storslagna landskapet gav de varandra ett nytt löfte. De lovade varandra att de skulle klara det tillsammans.

”Vi tar ett steg i taget. Vi gör allt vi kan för att vardagen fortfarande ska vara så bra som möjligt för Peetu”, minns Susanna att de lovade.

Susanna var faktiskt mest oroad över Peetu. Hur skulle det bli med deras barn, som nyss fyllt ett år, om han förlorade sin mamma? I sitt stilla sinne började Susanna fundera på olika alternativ om det allra värsta skulle hända. Kanske Susanna skulle kunna skriva några brev till Peetu inför de stunder då pojken skulle komma att behöva henne.

Tanken på att den lilla lintotten skulle växa upp utan sin mamma gör Susanna fortfarande tårögd.

Drömmar kan fortfarande bli verklighet

Cancerbehandlingarna inleddes och Susanna förberedde sig på operationen. Hon levde en dag i taget, medan framtiden med alla sina drömmar föll i glömska. En vinterdag i mars ringde sedan telefonen igen.

Det var kvinnodagen och denna gång var nyheterna alldeles otroligt fina. Så fina att Susanna hade svårt att tro att det var sant.

”Det har inte uppstått några nya cellförändringar, provet för HPV-virus var negativt och din livmoder är i ett sådant skick att ni kan försöka skaffa barn en gång till”, sade läkaren till henne.

Ett halvt års pina slutade med fest. De saker som Susanna i sitt stilla sinne redan hade givit upp fanns plötsligt där igen på en armlängds avstånd. Hon beslutade sig för att bli ännu modigare i fråga om att förverkliga sina drömmar.

Vad är sist och slutligen vackert?

Då Susanna konfronterades med livets förgänglighet, stärktes hennes uppfattning om vem hon är och vad hon vill göra med sitt liv. ”Jag vill inspirera andra människor. Tidigare har jag varit lite försiktig med sociala medier, men sedan insåg jag att detta är min grej och att jag vill bli modigare och gå in för det mer.”

Proffset inom modellvärlden närmar sig nu även skönhet ur ett nytt och annorlunda perspektiv. Hon ser på sina kära morföräldrar med nya tacksamma ögon. ”Tidigare ville jag dölja tecken på åldrande och gjorde allt jag kunde för att inte få rynkor. Men alla får inte leva så länge att de blir gamla. Rynkorna är ett tecken på att man har levt ett långt liv.”

Genom sjukdomen har hon också blivit snällare mot sig själv, vilket nu återspeglas i en mer holistisk syn på välbefinnande. Det som ger Susanna kraft och för henne vidare är att få röra på sig, få jobba tillsammans med andra mot gemensamma mål, och få dela med sig av sin livsglädje.

Solsken och vardag med ett litet barn

Förtroendet för cancerforskningen var en stor resurs för Susanna under hela den tid hon var sjuk. Hon insåg att cancer är en sjukdom bland många andra. Till all lycka finns det numera goda behandlingar mot cancer. Därför är cancern inte längre en direkt dödsdom.

Susanna känner sig djupt tacksam över screeningarna, eftersom hon kanske inte längre skulle vara kvar här idag utan dem. ”Jag hade aldrig blivit medveten om min symptomfria cancer, om jag inte hade gått på screening”, suckar hon.

Först nu vågar Susanna verkligen tro på att sommaren verkligen är på väg, att hon får vara frisk och uppleva denna årstid tillsammans med sin familj.

Hoppas att det blir en fin sommar, hoppas att vi får mycket solsken, och hoppas att hon får en helt vanlig vardag med sitt lilla barn.

Anu Koikkalainen

Bild: Arto Arvilahti