Cancer kan slå till från den döda vinkeln
Jukka Jalonen, som är Finlands mest framgångsrika ishockeytränare genom tiderna, förlorade sin egen pappa för 15 år sedan. Pappan hade cancer i bukspottkörteln. Nu är han själv frontfiguren i Cancerstiftelsens nya insamling. Jalonen vill vara med och tackla den lömska sjukdomen.
Då Jukka Jalonen förra sommaren höll på och fixade med en del småjobb vid sitt sommarställe som ligger invid sjön Saimen, tänkte han samtidigt på det enorma arbete som hans pappa lagt ner på att bygga upp gården.
Pertti var en passionerad snickare och konstnär. Han fick sitt stugkomplex klart år 2006, och där ingick också några separata uthus. Tre år efter det dog han på grund av cancer i bukspottkörteln.
– Farsan byggde på sin stuga säkert 200 dagar om året i många års tid. Tillsammans med min syster njuter vi nu av frukterna av hans arbete. På sätt och vis är det fint, men det gör mig också illa till mods, säger Jukka Jalonen och blir plötsligt allvarlig.
Hans pappa var en aktiv man som normalt var vid god hälsa, men pappan hann bli bara 66 år gammal innan han dog. Det är ett av skälen till att Jukka Jalonen ville gå med som frontfigur i Cancerstiftelsens verksamhet – för att överlista den elaka motståndaren och kamma hem segern.
– Cancern är ju ändå ett ganska speciellt tema, och genom insamlingskampanjen kan vi göra något konkret, påminner Jalonen oss om.
Den finska hockeyligan Liiga inledde ett samarbete med MTV och Cancerstiftelsen förra hösten i syfte att öka medvetenheten om de vanligaste cancerformerna hos män och samla in medel till förmån för cancerforskningen. Cancerstiftelsen finansierar forskningen med över sju miljoner euro.
– Utan Cancerstiftelsens satsning skulle forskningen inte vara så högklassig. Därför är det viktigt att ge ett bidrag till insamlingen, även om det bara är en liten slant.
“Utan Cancerstiftelsens satsning skulle forskningen inte vara så högklassig. Därför är det viktigt att ge ett bidrag till insamlingen, även om det bara är en liten slant.”
Sorglig nyhet under matchdagen
En höstmorgon år 2009 då en av matcherna i Euro Hockey Tour skulle spelas vaknade Jalonen och fick uppleva hur oförutsebart livet kan vara. På kvällen skulle de spela mot Ryssland. Men den morgonen fick han ett meddelande av sin syster om att deras pappa hade gått bort.
– Det var ingen chock i sig, eftersom vi redan visste om hans allvarliga cancer, men det kändes ändå tufft. På något sätt klarar vi människor ändå av att tränga undan också svåra saker för en stund och kan koncentrera oss på något annat. Efter matchen berättade jag sedan för ledningsgruppen vad som hänt.
– Cancer i bukspottkörteln har en verkligt dålig prognos. Pappas cancer var ändå inte en av de mest aggressiva och han orkade hålla ut i två år innan han gick bort.
Jalonen har fått tråkiga nyheter under andra landslagsturneringar också. Då hans farfar dog år 1995 höll Jalonen på och förberedde sig för final i 17-åringarnas World Hockey Challenge i Kanada.
– Ganska märkligt att det har blivit så. Jag är ju inte utomlands precis hela tiden.
Gemenskapen stöder
Cancerfallen inom ishockeyn under de senaste åren har varit omtumlande för hela hockeygemenskapen. Bland annat Kristian Näkyväs, Antti Törmänens, Eetu Pöystis och Jimi Suomis fall har gett oss en tråkig påminnelse om att cancern kan lura bakom hörnet precis som en motståndare som tacklar spelaren ur en död vinkel.
Inom ishockeyn kämpar man hårt för en plats i solen – inte bara inom laget, utan också med motståndarna. Men om det dyker upp nyheter om att någons hälsa står på spel, står hela hockeygemenskapen enad. Jalonen anser att hockeyfolket har en god gemenskap.
– Om någon insjuknar gör alla vad de kan och stöder den som drabbats. Där märks vår laganda. Kompisar lämnas inte i sticket. Idrottsgrenen är faktiskt tuff, vilket kanske också bidrar till att gemenskapen blir ganska sammansvetsad.
– Ishockey är en viktig sak för oss, men ändå inte lika viktig som hälsan eller människorelationerna.
Hockeyspelarna är i toppform, vilket kan hjälpa dem att återhämta sig efter cancerbehandlingar. De är vana vid att kämpa sig igenom trängseln fram mot målet, även om vägen verkar vara blockerad.
– Om man har kommit till toppen har det helt säkert inte alltid gått bara bra, påminner Jalonen om.
– En motivationsfaktor om man insjuknar är kanske att man ännu i något skede vill spela själv eller träna andra. Kanske sjukdomen också kan få en att tänka om. Även om man förlorar någon match eller faller bort från slutspelen, fortsätter livet ändå.
I lagarbete är olikhet viktigt
Om spelaren tar pucken bakom målburen och ensam går till anfall ned till motståndarens mållinje utan att passa till någon, kommer någon sannolikt att stjäla pucken, även om spelaren är hur skicklig som helst. I hockey måste man utnyttja alla fem spelares kunskaper. I ett bra lag finns det olika spelare som kompletterar varandra.
Motsvarande egenskaper krävs i de finländska forskningsteamen som genom hårt arbete har utvecklat behandlingsformer mot cancer. Vårt lilla Finland är ett av de bästa länderna i hela världen inom cancerforskning.
Ishockey baseras på samarbete, vilket har sporrat den finländska ishockeyn till nya framgångar år efter år. De finska Lejonen har under Jalonens tid som huvudtränare vunnit bland annat olympiskt guld och tre världsmästerskap.
Jalonen anser att lagarbete baseras på samma principer oavsett inom vilket område det fungerar.
– Utan engagerade och passionerade superproffs skulle den finländska cancerforskningen inte vara så bra. Kompetens och de rätta yrkeskvalifikationerna utgör förstås grunden, men en viss osjälviskhet och samspelsförmåga är också viktig.
Jalonen framhäver dessutom olikhetens betydelse.
– Var och en måste få uppleva att de kan vara sig själv i gruppen. Vissa kan vara mer pedantiska, men det är också bra att ha med personer som på ett lämpligt sätt kan lätta upp stämningen vid det rätta tillfället.
De finska Lejonen spelar i Finlands färger och kämpar för sitt land. De blåvita värdena tas upp genast då laget samlas för första gången inför ett VM-projekt.
– De viktigaste matcherna har upp till 2,5 miljoner tittare. Men man kan inte ständigt och jämt påminna laget om hela landets förväntningar, eftersom spelarna då kan gå i lås totalt. I sista hand tar ju laget själv ansvar för vad det gör. Det viktigaste är att försöka göra sitt bästa och ge järnet.
Spelarna är människor som har känslor
Inom ishockey koncentrerar man sig ofta på speltekniska färdigheter och tekniker. Spelarna förbereder sig inför viktiga matcher genom att träna i åratal.
Även om hockeyspelarna ibland verkar som ”robotar”, finns det en människa under all utrustning, med liknande glädjeämnen och bekymmer som alla vi andra har. Om exempelvis någon av deras närstående har fått en cancerdiagnos, kommer detta självklart att påverka prestationerna i matchen.
Jalonen försöker noggrant pejla av om spelarna allmänt taget mår bra.
– Vissa av dem visar sina känslor utåt tydligare än andra. Allmänt taget uppskattar spelarna att jag som tränare är intresserad av deras spel utanför rinken.
Jalonen är nu 61 år gammal. Han tänker fortsätta med att träna ishockey ännu några år innan han går i pension eller trappar ner på arbetstakten.
– Då jag var yngre, hade jag ett annat tänkesätt och jämförde spelet med mina egna idrottsprestationer. Nu när jag blivit äldre, börjar jag också tänka mer på hälsorelaterade frågor. Och alltid kunde jag ju själv också leva smartare.
Text: Marko Leppänen
Bild: Svante Gullichsen
Det är inte dags för slutspel än.
Donera till insamlingen För kulornas skull. Tillsammans kan vi tackla cancer.
Syöpäsäätiö on Suomen suurin yksityinen syöpätutkimuksen tukija. Lahjoituksilla tuetaan myös syöpään sairastuneita sekä heidän läheisiään. Syöpäsäätiö muodostaa yhdessä Suomen Syöpäyhdistyksen ja Syöpärekisterin kanssa Syöpäjärjestöt.