Jimi Suomi: ”Mitt hjärta stannade lite när jag hörde om cancern”
Åbo Gatorade Center har en bild på varje TPS-spelare i hockeyutrustning. Bilden på försvararen Jimi Suomi skiljer sig från de andra genom att den visar en ung man utan hår. Även om testikelcancer stoppade Jimis liv för en tid, visade det också vilken kraft som finns i hockeygemenskapen.
Allt började förra våren när Jimi upptäckte en knöl i sin högra testikel. Han väntade en månad för att se om det skulle försvinna av sig självt. När den inte gjorde det gick Jimi till läkaren.
Han hittade en tumör som behövde opereras bort. Men Jimi trodde inte det värsta, utan trodde att han snart skulle vara tillbaka i rinken.
Det svåraste var att ringa föräldrarna
Efter operationen ringde läkaren och berättade om diagnosen. Jim hade testikelcancer.
“Först ville jag inte riktigt förstå det och jag visste inte hur jag skulle reagera. Det var nästan som om hjärtat stannade när jag hörde det”, minns Jimi samtalet.
Det värsta var ännu inte över; det svåraste var att ringa hans föräldrar och berätta nyheten för dem. “Jag kan föreställa mig hur det skulle vara om jag var förälder och mitt barn fick en sådan diagnos. Det kändes som om jag berättade något riktigt allvarligt och svårt för dem och att det inte fanns något de kunde göra åt det.”
Föräldrarna blev också chockade av cancerbeskedet: “Det tog ett tag för dem att förstå det. Det finns egentligen inget man kan säga om det.” Men föräldrarna fanns där för sin son från början till slut.
Först på gymmet, sist på gymmet
Cancern hade spridit sig och nästa steg var att använda kemoterapi för att döda den. Under sina sjukhusdagar tillbringade Jimi upp till 12 timmar kopplad till slangar och behandlingarna blev tuffare för varje gång.
Lyckligtvis följdes den fem dagar långa sjukhusvistelsen alltid av ett två veckor långt uppehåll. Under denna tid tränade Jimi och rensade huvudet på gymmet med ofattbara resultat.
“Läkarna frågade mig alltid hur jag mådde. Jag berättade för dem att jag hade tränat som vanligt. Cancern syntes inte i min träning. Jag satte rekord i gymmet som jag aldrig hade gjort förut.”
Några gånger kändes behandlingarna också känslomässigt jobbiga. “Det var då alla känslor kom fram. Man var stressad över om håret skulle komma ut och hur allting skulle gå. Jag gick igenom alla tankar. Jag gillade inte heller att vara på sjukhus”, säger Jimi.
Goda vänner och föräldrar spelade en ovärderlig roll: “Bara att ha någon att prata med gjorde det lättare.”
Jimis foto skiljer sig från de andra genom att det visar en ung man som står utan hår.
Muren av tystnad bryts ned
Till en början höll Jimi cancern för sig själv och det fungerade, eftersom sjukdomen inte var synlig för omvärlden. Med cellgiftsbehandlingarna blev det allt svårare att hålla tyst.
En vecka efter att behandlingen påbörjats tappade Jimi håret. “Håret rakades kort och jag hoppades att det korta håret skulle hållas kvar. Jag sa till alla att det bara var en sommarfrisyr. När allt hår var borta fanns det inget sommarhår mer.”
Jimi bestämde sig för att det var lättare att säga sanningen än att hitta på en historia.
När säsongen började förra hösten ville Jimi berätta för sitt lag om cancern. När laget var i omklädningsrummet ställde sig Jimi upp och höll ett litet tal. Det kändes spännande.
“Jag berättade för laget varför jag inte började spela direkt. Tränarna och spelarna stöttade mig”, minns han. “Jag hade aldrig sett laget förut, men fick ändå ett riktigt varmt välkomnande.”
Efter talet tackade lagkaptenen Juhani Jasu Jimi för hans öppenhet och stöttade honom. Denna stund lämnade ett bestående intryck på Jimi.
När laget var i omklädningsrummet ställde sig Jimi upp och höll ett kort tal. Det kändes spännande.
Kommer jag någonsin att kunna tacka tillräckligt?
Till slut var det den sista dagen på sjukhuset. Det var dags att ta farväl och läkarna skämtade om att de förhoppningsvis aldrig skulle få se hockeyspelaren igen. “Jag tror att de till och med gjorde en liten hyllning”, flinar Jimi.
Men ett av de mest minnesvärda ögonblicken inträffade senare på isen, när Jimi kom tillbaka på rinken för att försvara TPS-målet. På läktaren fanns ett stort lakan med FCK CANCER skrivet i stora bokstäver. Under en paus i matchen ropade fansen Jimis namn.
Jimi kommer aldrig att glömma den matchen: “Kan man beskriva det med ord när man har den typen av stöd på läktaren, det var ganska fantastiskt”, ler Jimi. “Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna tacka tillräckligt för det.”
Teks: Anu Koikkalainen
Bild: Arto Arvilahti
Det är inte dags för slutspel än.
Donera till insamlingen För kulornas skull. Tillsammans kan vi tackla cancer.
Syöpäsäätiö on Suomen suurin yksityinen syöpätutkimuksen rahoittaja. Lahjoituksilla tuetaan myös syöpään sairastuneita ja heidän läheisiään. Syöpäsäätiö muodostaa yhdessä Suomen Syöpäyhdistyksen ja Syöpärekisterin kanssa Syöpäjärjestöt.