”Behandlingarna är inget högt pris att betala för att få leva”

Allra helst vill Antti Törmänen prata om ishockey.

Han är en man som haft en framgångsrik karriär som hockeyspelare och tränare. När han står i rampljuset, vill han gärna prata om framgångar på isen och vända bort fokus från sig själv som person. Oavsett om journalisterna frågar om ett spel som går bra eller om cancern.

Livet förändras på ett ögonblick

Antti klarade sig länge utan att behöva möta cancern. Som fyrtioåring kände han ingen som drabbats av cancer. Möjligtvis hade någon bekants bekant dött i sjukdomen.

Då han var kring femtio ändrades situationen och han fick nyheter om cancer från flera olika håll: ”Jag insåg att det ju tyvärr finns många sådana fall”, konstaterar han. ”Tidigare hade jag inte ens tänkt tanken på att detta kunde vara också mitt öde”, säger Antti.

År 2020 förändrades hans liv på ett ögonblick. ”Jag fick covid i slutet av mars och två veckor senare var jag i skick igen. Lite efter det åkte jag ut på cykeltur och kände att magen började svälla upp.” Eftersom pandemin härjade, började han reda ut orsaken till sina symptom på allvar först i juni månad.

I hans gallblåsa hittade läkaren gallstenar, som opererades bort. Läkaren upptäckte samtidigt att det var något annat som inte stod rätt till.

Budskapet om cancer kom på bröllopsdagen

På deras bröllopsdag fick han höra att han hade cancer i gallblåsan och att det måste åtgärdas genom en krävande operation.

”Tidigare har de gjort knäoperationer på mig och min spelkarriär tog slut efter en ryggoperation. Men nu kämpar jag för mitt liv och hela min familjs existens”, berättade Törmänen, som bor i Schweiz med sin familj, för tidningen Berner Zeitung.

Vid operationen tog läkarna bort gallblåsan och en tredjedel av levern. Dessutom tog de bort en hel del lymfkörtlar. Före den massiva operationen gick han igenom alla scenarier i sitt huvud.

Ett av dessa ögonblick känns fortfarande alldeles förkrossande. Vid en diskussion med hustrun gick det upp för honom att det här faktiskt kunde sluta illa, och då blev allt väldigt konkret. Därför måste de gemensamt komma överens om stora frågor nu, om han som pappa och make inte skulle vakna upp efteråt. Men i sjukhuset lugnade han ner sig igen.

”Då jag såg sammanlagt 13 sköterskor runt omkring mig insåg jag att alla nog vet vad de sysslar med. Redan innan jag blev nedsövd kände jag mig lugn till mods.”

Kan detta vara sant?

Efter operationen kändes minsta lilla rörelse som ett knivhugg. Återhämtningstiden var tung och han hade fortfarande en sex månader lång kemoterapiperiod framför sig och måste därför vara borta från jobbet. Han väntade verkligen ivrigt på att få träna laget EHC Biel-Bienne igen, vilket också hjälpte honom att repa sig.

Till slut stannade cancern borta i ett par års tid, fram till januari 2023. Vid läkarkontrollen verkade allt vara i sin ordning, men tumörmarkörerna hade ökat dramatiskt. Han hade alltså fått återfall i cancer.

”Det här kan ju inte vara sant”, berättar Antti att han tänkte, ”men sådan är den ju, den här jädrans sjukdomen. Först får man goda nyheter och sedan får man sämre nyheter.”

Antti meddelade genast sin chef att han vill fortsätta jobba. Men ingen berättade något av detta i offentligheten.

Ärligheten kändes som en lättnad

Då Playoffsen startade och laget hade vunnit den första rundan, beslutade de att spelarna måste få höra sanningen. För hockeycoachen var det en stor lättnad då han äntligen fick vara ärlig.

”Oron syntes tydligt i spelarnas ansikten. Så vi tog in proffs som hjälpte spelarna med den mentala biten, eftersom vi just då stretade på mitt i den viktigaste delen av säsongen. Det var ändå fantastiskt att se hur mycket de brydde sig. Hockeyspelarna är inte maskiner som bara spelar, utan de är empatiska människor som har medkänsla för andra. Det kändes jättefint.”

När beskedet om cancern kom ut i offentligheten, åkte laget iväg på en bortamatch. Då huvudtränaren tittade ut bland publiken, blev han överraskad av att se ett stort lakan med uppmuntrande ord till honom, skrivet med jättestora bokstäver. Det väckte blandade känslor. ”Jag vill inte hamna i tidningsrubrikerna på grund av just detta, utan på grund av att laget spelat så snyggt. Men det var otroligt att se hur människor från alla håll i landet visade så mycket omtanke.”

Behandlingarna fortsatte och var så tunga att det till slut blev omöjligt att jobba vidare. Då de slutade i november, ”började jag igen höja konditionen och humöret”.

Behandlingarna fortsätter kanske hela livet ut

På våren 2024 fick han ett nytt återfall i cancer. ”Det visade sig att ett par lymfkörtlar hade förstorats och där fanns igen en tumör”.

Han kunde alltså vänta sig fem veckor av strålbehandling och ett par–tre veckor till av kemoterapi. ”Det var nog den allra tuffaste omgången. Då visste jag hur det känns att vara i riktigt dåligt skick”, konstaterar Antti.

Just nu får han fortfarande vandra vidare med cancern. Antti går på behandlingar var fjärde vecka och det är fullt möjligt att han fortsätter med immunterapin hela livet ut. Men hans förhållande till behandlingarna är okomplicerat: ”Det är inget högt pris att betala för att jag ska få leva och må bra”.

En hård väg att vandra ensam

Efter sina tuffa erfarenheter är Antti tacksam mot sina närmaste, eftersom de har orkat leva vid hans sida. ”Det skulle nog vara en hård väg att kämpa sig igenom allt det här ensam, om inte mina närmaste, vänner och släktingar haft förståelse för allt detta”.

Tränarens jobb är en livsstil som genomsyrar allt, men cancern har nu tagit allt detta ifrån honom. Antti har varit tvungen att lära sig tro på att livet kan vara bra även om allt förändras. ”Kanske det inte är så farligt om du förlorar en match eller om du har en dålig vecka. Byt perspektiv så att du ser saken på ett annat sätt. Då kanske du förstår att allt egentligen inte är så illa ställt”. 

Text: Anu Koikkalainen
Bild: Svante Gullichsen

Cancerstiftelsen är en del av Cancerorganisationerna. Vårt mål är att säkra ett gott liv för alla utan cancer och trots cancer. Med cancerorganisationer avses den enhet som bildas av Cancerstiftelsen, Cancerregistret och Cancerforganisationen.